Julius:

....Ja, det var ju ett lustigt namn, tyckte folk när vi sa att vår son skulle heta Julius. Julius är ju ett kattnamn!!!   Eller?

Julle föddes 8 januari 1997.  I samma veva som vi hade spysjukan här hemma. Inte så kul kanske men inget man väljer.

Dom tre första dagarna i hans liv fick han ligga på neonatalen för att han var sjuk. Han fick i sej en massa fostervatten och hade svårt att andas.

Men sen blev han en rask unge på alla vis.

Oblyg.

Tuff och kaxig.

Självsäker.

Att säga vad som föll ur munnen på honom började tidigt.

Och att prata lärde han sej tidigt.

• När han var ca tre år satt jag på toa en gång när det ringde. Jag hör hur Julle svarar. Och sen hör jag hur han säger :  "Nä, mamma kan inte prata nu. Hon bajsar!"   Jag vet än idag inte vem det var som ringde.
• En gång skulle han ringa till mormor. Jag slog numret åt honom o pillade sen med mitt eget. Jag hör hur han pratar, hur han berättar vad vi gör här hemma och han sjunger Imse Vimse och han skrattar o busar. Efter ca tio minuter tycker jag att det är min tur att prata med mormor.  "Det är inte mormor," säger han då.  Jo, jag hade slagit fel nummer men den gamla tanten han hade pratat med var riktigt glad.

Han älskar sina syskon fastän han inte alltid visar det.

• Wille kom hem från skolan för ca ett halvår sen o var lessen då en pojke retat honom för att han hade långt hår. Julle blev förståss förbannad och drog snabbt upp i samhället o letade upp den här pojken. Jag vet inte riktigt vilka ord han använde men han kom tillbaka o sa att nu ska det nog vara lugnt.   Men icke. Dagen efter kom Wille hem o sa att pojkens storebror hade gått på honom nu. Och då blev Julle förbannad igen och drog upp i samhället.... Det var många turer ett par dagar men sen har Wille varit glad och inget mer retande från dessa pojkar har kommit igen.

Julle är en vansinnigt busig unge och har alltid varit. Han har aldrig kunnat sitta still och bara glo eller läsa eller enkelt bara titta på tv som folk i allmänhet. Han måste göra nåt. Och det är många "snälla" dumheter han har gjort. Från skolan ringer lärarna titt som tätt. Sist dom ringde berättade dom att Julle hade sprungit in i ett klassrum och visat röven!!!!!!!

• Köra traktor har förståss varit hans största intresse ända sen födseln. Och när han var liten var pappa hans stora idol. "Pappa kör traktor så fort, så fort, att kalsongerna åker ner till knäna!"  Ja, då är man duktig på att köra traktor.

Numera är det roligare med andra slags motorer.

Och att köra bil när man bara är fjorton år är inget hinder. Jennies bil kördes ofta ner i diket (på gården förståss) och vår stora bil kör han med lätthet runt och vänder åt mej.

Nu ska crossen säljas och a-traktor inhandlas. Hm, han är inte ens femton ännu....

Fotbollen började han med tidigt.

Han var bara fyra år när han fick vara med i 6-årslaget. Och han är den enda av dessa killar som spelar än idag. Och jag som stolt mamma ser förståss på hur han numera har gått upp i byns A-lag.

Till mej har han sagt att han vill gå på fotbollsgymnasium.

Hans pappa tror nog, och vill nog, att han ska gå på lantbruksgymnasium.

Vi får väl se vad som blir med denne son.

Idag ligger Julle i sängen o sover som en gris. Klockan är snart halv tolv. Han har väl suttit med sitt Xbox hela natten... Men så är han ju oxå en vanlig tonåring.

Jag önskar er alla God Hälsa!